Zac

Inte riktigt som man tänkt sig

Posted on

Först och främst måste jag bara säga hur glad jag är för alla kommentarer från igår – det känns otroligt skönt att veta att ni inte glömt oss, fastän vi varit borta så pass länge, och ni måste också veta att vi aldrig glömt er heller ; )

Rörande rubriken så var det tänkt att vi skulle till farmor för påskmiddag idag med släkten, men Zac väckte mig halv sex i morse och visade att han prompt var tvungen att gå ut och sedan dess är det en promenad i timmen som gäller. Yes, lös i magen, tjoho. Han har också kräkts nu på morgonen, men det beror i sin tur snarare på att Zac är en hund som kräks när magen blir tom – och eftersom han är så pass lös i magen är det ett tags fastande som gäller. Farmor bor i Sala, 6 mil härifrån, och Zac hade under middagen fått sova i bror Max lägenhet – men då vi inte är säkra på i vilken ände det kan tänkas rinna ur honom var det inget vi ville riskera. Kort och gott, vi blev hemma medan familjen for iväg.

Det är trist, men ja, en sjuk hund är inget olikt ett sjukt barn trots allt ; ) Vi ska köra lite hushållssysslor nu när vi är ensamma och sedan gå ut i solen och kräla omkring på gräsmattorna med kameran. Första gullvivorna har slagit ut, så klart det måste fångas!

På kastrationsfronten så märks några större förändringar fortfarande inte. Idag fick vi ta bort plåstret från operationssåret och han har inte fått smärtstillande sedan igår morse. Dessutom får han numer gå i trappan själv, vilket han är väldigt glad för eftersom Matteliften är så låååångsaaaaaam. Igår träffade vi däremot på Skrämselobjektet Nummer Ett – nämligen en welshhane som bor på området. Zac har varit rädd för honom sedan valpben, för husse är (med förlov sagt) senil och bjöd (och bjuder fortfarande) fram sin hund på andras hundar för att ”det är nyttigt att låta hundar hälsa”. Visserligen, ja, men just den här hunden har sprungit fram bakom ryggen på Zac (och mig) att Zac med tiden utvecklade rädsla för honom, en rädsla som tar i uttryck att han bara behöver se Felix så börjar han skälla åt honom att hålla sig så långt borta som möjligt.

Men, igår då, träffade vi Felix och även om Zac spetsade öronen och blev skeptisk så travade han fot och markerade med ögonkontakt istället. Den här skvallerträningen kommer gå så mycket lättare ju mindre intresse han får i fläckar och mark. Det bådar gott inför framtiden! ; )