En vecka med Arthur

Posted on Updated on

Det känns som världens längsta vecka har passerat, samtidigt som jag inte haft en sekund över till att uppdatera bloggen med nytillskottet Arthur. För en vecka sedan åkte vi till Södertälje för att hämta hem nya familjemedlemmen Arthur. Efter ett par spanande minuter somnade han i bilen redan innan vi hunnit ut ur Södertälje, och han skötte sig exemplariskt i bilen hela vägen hem. Väl hemma fick han träffa Zac, som inte kunnat bry sig mycket mindre om honom (vilket var väntat), men Arthur blev hals över huvud störtförälskad i den mörka och fartfyllda dåren till bergerknas.

Under veckan som gått har vi fokuserat på att göra hemmet till en trygg plats, även om det känns lite överflödigt med tanke på vilken absolut cool kille det här är. Han spatserade runt i lägenheten som om han inte gjort annat redan första dagen. Hans av- och påknapp fungerar utomordentligt och efter sina galna lekperioder med tokspring så behöver man knappt övertala honom att vila, utan han gör det mer än gärna ändå. Han har ett enormt föremålsintresse och älskar att kampa, mer än vad han gillar godis, så det kommer bli mycket lekbelöningar i träningen känner man redan nu.

Igår var vi och promenerade med Milla och Bella, samt vakthunden Selma, och Arthur fick åka ryggsäck vilket uppskattades. Efter att ha letat mat på Arken Zoo, så gick vi hem igen och Arthur somnade direkt. Helt klart ovant för mig, som än idag får arbeta med Zacs passivitet ;)

Saker vi har att träna vidare på är selen och koppelträning – selen är helvetet på jorden tycker Arthur som bara sätter sig ned och försöker klia av sig den. Koppel är dumt, för då får man ju inte springa som man vill, men dessa är två saker han helt enkelt får vänja sig vid då vi bor vid högtrafikerade gator så han har inte så mycket till val.

Vad gäller rumsrenheten är han närapå ett geni. Under den här veckan har vi bara haft ett fåtal olyckor inne, så få att man kan räkna dem på en hand, och det har varit stunder då vi helt enkelt inte hunnit med att ta ut honom. Som mitt i en lek eller liknande. Jag har tagit ut honom ett par gånger under natten, men helt i onödan då han inte alls känt för att kissa och de senaste nätterna har vi kunnat sova minst sex timmar, vilket varit välbehövt, minst sagt!

Sist men alls inte minst så måste jag träna på att vara mycket roligare än Zac i Arthurs ögon. Zac har nog ingen egentlig åsikt om tillskottet, utan tycker bara valpen är jobbig när Arthur ska upp i Zacs ansikte för att pussa och busa. Medan Zac reagerade just som jag trodde att han skulle reagera när valpen kom hem (han sov första natten i mammas säng, för han vågade inte in i vårt rum när valpen var där), har det nu istället blivit rakt det motsatta från vad jag trodde skulle hända – jag trodde jag skulle behöva vakta valpen från Zac, men istället måste jag nu vakta Zac från valpen. Zac som är en oerhört osäker kille med stora lungor och starka åsikter, har en stor respekt för valpen och har inga problem att vara nära, så länge Arthur som sagt inte är på Zac. Så, tonvikten nu kommer vara att öka mitt värde för Arthur, så att han inte behöver söka bekräftelse av Zac hela tiden.

 

Bilden är tagen när vi stannade på vägen hem, för att ge Arthur chans att kissa, men han tyckte snön var oerhört kall och onödig, så det blev inte så mycket av den varan. Självklart började det snöa än mer på kvällen, men det tycktes istället hjälpa Arthur, som blev galen av snöflingorna och sedan dess har han tagit för vana att dyka ned i snön med huvudet först och jaga snöbollar så det står härliga tider till ;)

Kontentan av alltsammans är att Arthur är en oerhört energisk kille med enorm, terrierliknande vilja. Han har rejäl motor, stort föremålsintresse och är avvaktande utan att vara rädd och alltid snabb med att anpassa sig till situationerna. Det kommer bli himla intressant att försöka fokusera all den här energin till något nyttigt, än bara fräsa runt i lägenheten och jaga leksaker!