Klet, kladd och bäst i världen

Posted on

I ett par dagar har Zac, annars mer känd som Herr Aldrig-kladd-i-ögonen, haft besök av lite vitt/genomskinligt kladd i ett av sina ögon. Jag tänkte inte mer på det, annat än störde mig på kladdet (jag tååååål inte kladd i ögonen!) och Zac märkte inte ens själv av kletet. Han var inte röd, inte öm, inte svullen, inte varm, inte illaluktande, ingen feber, inte irriterad – hade jag inte tagit bort kletet hade han inte ens märkt att han haft det där till att börja med.

Efter att det återkom ett par gånger om dagen i några dagar hörde jag mig för bland kompisar, forum och veterinär (när man ska nojja sig, ska man så klart göra det på sådant sätt att så många människor som möjligt involveras). Veterinärer anser samtliga ögonfall vara akut, eftersom – som de själva uttrycker det – när det väl går fel så går det fort fel, och riskerna kan bland annat vara blindhet.

Så, det blev inte bättre än att jag ringde i morse, fick tid några timmar senare och in till vetten med en hund som glad i hågen springer in fastän han knappast upplevt trevliga saker där inne.

Och det är här bäst i världen kommer in.

Ja, Zac har svårt för främmande människor. Nä, Zac gillar inte när främlingar ska tafsa på honom. Jo, så klart han hatar att vara hos veterinären. Men varje gång vi är hos veterinären sköter han sig så fantismatiskt duktigt och idag var inget som helst undantag. Idag var han till och med dubbelt så duktig.

Veterinären frågade (som vanligt?) vad det var för raser i honom och efter att ha presenterat honom som pyreneisk vallhund (för när man säger berger des pyrénées får man alltid ett sådant där osäkert leende, som om folk inte är säkra på om man fortfarande pratar om hunden eller en maträtt) så blev hon totalcharmad. Min fjompiga lilla sissy stod på britsen, lät henne klämma och känna och lyfta och bända och gräva och räkna och kisa och slita. Han fick papper i ögonvrårna för att kolla tårproduktion, han blev lyst i ögonen, han fick vätska i ögonen, han blev sköljd i ögonen…

…och hela tiden stod han stilla, tryckt mot mig förvisso, men stilla. Och tittade på veterinären med sina stora, bruna ögon mycket, mycket undrande.

Så ja, min hund är inte den lättaste och ja, han är allt som oftast den galnaste. Han skäller på dörren när det kommer folk och det tar ett tag innan man vinner hans förtroende. Men – när det verkligen gäller – ja, då är han bäst i hela världen.

Så jag åkte till vetten med en frisk hund och fick åka hem med en frisk hund. För yes, diagnosen som skrevs ut på kvittot säger det tydligt;

Så det är ju tur. När man har världens bästa hund, så vore det verkligt tråkigt om han var sjuk ; )

3 thoughts on “Klet, kladd och bäst i världen

    Leona, Loke och Mide said:
    02 juli 2012 at 9:40

    Haha, känner så väl igen det där osäkra leendet när man berättar vad det är för ras :)

    Skönt att det inte var något fel på ögonen och vad duktigt av honom att sköta sig så bra hos veterinären!

    Fotograf Sofie Gustafsson said:
    01 juli 2012 at 20:13

    Oj vad länge sedan jag kikade in här! Vad skönt att grabben är frisk! :)

    Emma said:
    28 juni 2012 at 20:04

    Vad härligt! :D

Comments are closed.