hund

Vårtecken!

Posted on Updated on

Det går lite trögt här på bloggen, vilket kan ses som underligt med tanke på att jag ”bara” går hemma om dagarna och fixar med exjobbet, men när man väl hamnar efter blir det plötsligt så mycket man sedan vill prata om, att man drar sig för att skriva något av den anledningen.

Så istället för att dra upp allt som hänt och Arthurs utveckling, så kommer här en radda med bilder från i lördags, då vi åkte ut till Oxhagen och blev skrämda av vildsvinsspår och fikade på Storvretaåsen innan vi badade i bäck och åkte hem. I stort sett. Killarna hade det jättekul ihop – de börjar få ett jättefint utbyte sinsemellan, där den ene följer efter den andre när den är något på spåret, och den andre hoppar efter den ene när den har hittat något spännande.

Och för en gångs skull lyckades jag fånga deras lek på bild! Arthur ser helt skräckslagen ut på vissa av bilderna, men kan försäkra er om att det var han rakt inte! Zac-utan-kondis fick knappt en lugn stund då han försökte hämta andan, för då var Arthur framme igen och eggade honom till att springa ett par varv till.

Sa ju det – de kommer bli bästa vänner dessa två tokskallar <3

Årets första blåsippor!

_MG_4022

Mitt alltid gladaste hjärta <3
(Med lillhjärtat hack i häl efter)_MG_4032

Han är på väg att bli så galet fantastiskt snygg alltså. Om jag får säga så själv.

_MG_4033

Så vidunderligt stor den vida världen är, när man är så fantismatiskt liten…

_MG_4039

Vatten är en STOR favorit hos den lilla. Vattendrag och vattenpölar…
Ska bli intressant att se vad han tycker om hundbadet sedan.

_MG_4057

Sen var de igång! Hade helt fel objektiv (50mm bara) och Arthur är aaaalldeles för snabb för min kamera xD

_MG_4058

Zacs taktik att skaffa sig själv papillonöron för att lura Arthur närmre fungerade dåligt…

_MG_4073

”Shit shit shit shit shit shit shit…”

_MG_4084

Vattenpaus.
(Och Zac har redan samlat på sig attiraljer i pälsen)

_MG_4091

Kallt om tassarna ;)

Ett första möte

Posted on Updated on

_MG_3731

När man som tretton veckor gammal, får se gräsänder för första gången i sitt liv.

Det kallas kärlek vid första ögonkastet.

Valpkurs, vaccinering och vromenad

Posted on Updated on

Skogspromenad med tillhörande vardagsagility (eller dogparkour som det tydligen heter nu för tiden).

Det har varit ett par hektiska dygn, med start igårkväll med valpkurs för Arthur. Liksom när Zac var valp och unghund, och senast med Noseworkkursen, så går på kurser jag genom Hundens Hus för Kicki Renlund, som är en helt makalöst bra person. Hon förstår hundar helt ut, tänker på samma sätt som jag och har bara snälla, positiva metoder att träna hundar. Valpkursen är bara en timme lång, vilket är fullt tillräckligt med tanke på hur trött Arthur var i slutet. Dels var det ju såååå många människor där man ville hälsa på, men framförallt var det såååå många valpar man ville leka med ;) Vi tränade på saker som sitt, vänta-varsågod, ligg, stå och inkallning. Arthur kunde ungefär hälften – sitt och vänta fungerar som det ska, men ligg har vi inte tränat, stå (stilla) är det tråkigaste som finns och när vi gjorde inkallningsövningen fick jag ett ”eh, är han väldigt självständig hemma?” som kommentar från Kicki, då han hellre kollade runt än kom till mig. Förhoppningsvis inser han vilken rolig person jag är i framtiden så att han vill komma vid inkallning.

Vi åkte hem, Arthur var så trött så han bara låg och tjöt i buren innan totaldäckade och sov hela vägen hem. Jag bar upp honom till lägenheten och han fortsatte i stort sett sova hela natten igenom.

Idag under morgonpromenaden, innan frukost till och med, hamnade vi i vår lilla skogsstråk där det finns massa timmerstockar och lite grövre pinnar man medvetet glömt efter röjning, vilket är utomordentligt ställe för ung, klättergalen valp. Zac visar hur man gör och Arthur apar mer än ivrigt efter.

Den här valpen är verkligen något extra! Minns inte att Zac ens var så här tokig i att klättra på grejer, utan det var något som snarare kom med tiden, men med Arthur så krävdes det bara att visa vad stubbar var så klättrar han genast upp på varenda en han ser nu! :D Att hoppa över pinnar är precis lika roligt och att balansera på stockar går hur bra som helst. Det ska verkligen bli spännande att börja agility med den här parveln!

Instagrambild (för jag har varken tid eller ork till att fixa riktiga kamerabilder just nu)

Efter frukost och vilande så var det dags för att åka till veterinären för tolvveckorssprutan. Egentligen blir han tolv veckor imorgon, men då vi ska iväg på playdate med en annan valp så finns det inte tid till sådant då. Efter nio år med en hund som tycker veterinären är detsamma som pesten (vilket inte är att klandra, med tanke på vilka hemskheter dessa nio år utsatt Zac för med benbrott, spruckna analsäckar, klokapselbrott, stukningar och kloamputation) var det riktigt ovant att nu ha en hund som var helt överlycklig att ha en massa människor som ville hälsa på honom och som han fick pussa på! Inte ens veterinären kunde man vara sur på fast hon stack en i nacken, utan man formligen kastade sig efter henne när hon sedan skulle gå, och trillade nästan av undersökningsbordet.

När vi ändå var där så passade vi på att smita in på Brukhundscentret som ligger på nedervåningen till veterinären, för att där spana in allt det goda och roliga, i form av godis och leksaker. Återigen, jag fick springa och plocka saker av Arthur då han ville ha med sig halva affären hem, medan jag med Zac alltid fått försöka tvinga honom att välja en leksak han ska få. Och när vi nu ändå var där inne så passade vi på att gå förbi Hööks, för att där få gosa och älska än fler människor, och dessutom bli bjuden på godis OCH få med sig leksaker hem. Den ni! En sådan dag går väl inte att toppa?

Jodå! För på eftermiddagen sedan följde vi med Milla och Bella ut i Jällaskogen. Eftersom mamma jobbade sent så hade jag ingen valpvakt och Arthur fick följa med, men bars större delen av sträckan eftersom den ändå var 3,5 km lång (vilket är mycket för en liten papillonvalp). Snyggare bilder därifrån kommer imorgon, som sagt, när jag orkat göra någonting med dem.

Milla fotade denna när vi försökte få alla tre på samma bild igen, vilket inte är det allra enklaste med tre dårar som bara vill springa. Modige Arthur är självklart så högt han bara kan komma, här är man minsann inte höjdrädd, inte!

Och med så mycket på en och samma dag var det skönt att slutligen komma hem, få i sig middag och sedan rejsa ut det allra sista av energin innan man totaldäckade i sängen, där han nu ligger och snusar vid mina fötter. Imorgon vankas det playdate med snuserflicka, och på lördag väntas Mellofest med inte bara massa människor, utan precis lika många hundar (åtminstone nästan). Söndag lär bli en helslappardag för oss båda ;)

En sista, avslutande bild på hur svårt det är att ens få två hundar att bli bra på en och samma bild.

….men Zac var så himla fin här (trots femton kilo skräp i pälsen) att den måste upp ändå för världen att se <3

Noseworkproffs!

Posted on Updated on

Fast nej, inte riktigt än, kanske. Men i framtiden, måhända?

Jag har missat att skriva ned de senaste tillfällena på Noseworkkursen här i bloggen, och även om jag försöker vara ärlig med mig själv och min träning, så tar det ändå emellanåt emot att skriva ned när saker och ting går dåligt.

Zac skötte sig utomordentligt vid första tillfället och han visade tydligt att han uppskattar det här med att arbeta med näsan något enormt. Vid andra tillfället sket det sig redan från första början, då en annan hund for ut och skällde på honom när Zac var på golvet för att göra uppgiften (som vi gör en i taget). Zac kände genast sig osäker av detta och spenderade resten av tillfället med att då och då släppa ut ett skall när andra hundar kom för nära. Hans fokus blev också påverkat av detta.

Näst sista tillfället gick mycket bättre, fram till sista övningen. Då var det två hundar som gjorde utfall mot Zac, som i sin tur tog det hårt, och som därefter inte kunde koncentrera sig det allra minsta. Jag var så himla ledsen när vi kom hem från den träningen, då det hade gått så bra fram till dess de andra hundarna skrämde Zac.

Sista tillfället hade vi alltså då i torsdags och då var det både rumssök och utomhussök, och till följd av att de tidigare två tillfällena lämnat en bitter smak i munnen, var det nära att jag inte åkte. Som TUR var åkte jag ändå, och jag är så glad att jag kom iväg för återigen visade Zac upp sig från sin bästa sida. Vi har då bara tränat med eukalyptus på tops under burkar hemma, dels för att jag saknat material för annat men mest för att jag inte haft tid. Nu skulle vi alltså göra rumssök – doft på möbeltass på olika saker – och jag trodde aldrig Zac skulle förstå vad han skulle göra utan burkarna.

Men döm om min förvåning när han genast fångar upp doften och hittar tassen på ingen tid alls!

Samma sak när vi gick ut. Tänkte att första gången kanske bara var ren och skär tur, ute är det trots allt bra många fler störningar, men nej – nosen gick igång på kommandot (som vi tränat typ två gånger, max) och han hittade alla dofter som ett fucking pro. Och jag svär lite bara för att han imponerade så sjukt mycket på mig.

Vi åkte hem från sista tillfället med bubbligaste känslan i magen och en fantastiskt nöjd hund samt ett snyggt diplom och sikte ställt på doftprov i april (det ska vi nog klara!). Här hemma har vi letat fram möbeltassar för att köra lite rumssök, och när tillfälle ges ska vi definitivt testa det ute, på både saker och fordon.

Det här kan bli riktigt fint det här! :D

Scarftuggande

Video Posted on Updated on

En liten video hann man ju med att ta också under besöket hos valparna. Passade på medan Arthur lekte i mitt knä och bröderna snosade i sin korg ;)