papillon dog

Nu är vi igång!

Posted on

Jajemän! Nu har vi passerat den första veckan i vårt nya liv ;) Kanske så kraftigt behöver man inte ta i, men åtminstone känns det som så. Arthur och jag har nämligen gått en intensivkurs i nybörjaragility hos Hundhjälpen. Jag bad om förslag på agilityläger för absoluta nybörjare och blev tipsad om den här sommarkursen, som vi då senare anmälde oss till. Jag och Arthur.

Arthur är över arton månader och tekniskt sett hade vi kunnat tränat så pass att istället för att börja på kurs, hade vi kunnat ställa upp på faktiskt tävling. Men Arthur har alls inte varit på den nivån, och det är först nu under våren han börjat visa intresse för att träna och få utmaningar. Hitintills har allt vårt krut och fokus legat vid att få en dräglig vardag, med en äldre herre med skadat korsband, och en överenergisk unghund som tror sig äga världen och som högtidligen skitit i allt vad du heter och är.

Jag anmälde mig en vecka innan kursstart, vilket egentligen var perfekt för då hann jag inte arbeta upp en massa nervositet och ”tänk om”-tankar. Vi blev fyra stycken på kursen, helt lagom många om jag får säga så själv, och Arthur överraskade många gånger om genom att kunna hålla fokus vid mig, fastän man såg på hela fjanten hur varje fiber i hans kropp ville springa och pussa på de andra hundarna xD

Efter första träningspasset hade jag en klump i halsen av glädje. För den lycka som Arthur utstrålat, och den förväntansfulla blicken han gav mig där på planen, hade jag inte fått känna på dittills <3 Han hade överraskat så stort och han fortsatte att överraska hela veckan. Trots stekande värme så kämpade han på, fem dagar i rad, och tog sig över hinder och genom tunnlar, tränade kontaktfält och hopptekniker – och jag har aldrig varit stoltare över honom! <3

Plötsligt känns inte den där tanken på att ha en agilityhund särskilt främmande. Plötsligt har vi både verktyg och kunskaper att kunna börja arbeta fram en grund. Plötsligt har jag en hund som jag kommit oerhört nära på bara en vecka, och som jag kunnat visa mer tillit till. Att våga lita på honom. Våga tro på att han kan. För han kan, mycket mer än vad jag tror, och det visar han åter och åter igen!

Mitt älskade lilla puttifnask <3 Det är så mycket allt eller inget med honom – antingen är det 200% eller så är det 0%, antingen går det helt strålande bra eller så är det katastrof. Det finns absolut inget mellanläge på den här killen, och det ska bli så roligt att lära mig hur han fungerar och sakta forma ihop oss till en enhetlig, härlig relation.

Jag MÅSTE komma ihåg att Arthur BARA är arton månader. Jag KAN inte förvänta mig samma saker som jag förväntar mig av Zac, som haft över tio år på sig att förfina precis allt som är livskunskaper och erfarenheter. Jag är dock glad att jag verkligen väntade in Arthur och kände av honom, att jag inte anmälde oss till kurs tidigare, för han hade definitivt inte klarat detta för ett halvår sedan. Den här våren har varit så fantastiskt utmattande och utvecklande för oss båda, och det är först nu som vi båda nått en punkt där vi kan samarbeta och ha skoj tillsammans :D

Nu ska det bara fixas medlemskap och försöka fiska lite träningskompisar, så himlarns! Nu kör vi! :D

Ett första möte

Posted on Updated on

_MG_3731

När man som tretton veckor gammal, får se gräsänder för första gången i sitt liv.

Det kallas kärlek vid första ögonkastet.

Valpkurs, vaccinering och vromenad

Posted on Updated on

Skogspromenad med tillhörande vardagsagility (eller dogparkour som det tydligen heter nu för tiden).

Det har varit ett par hektiska dygn, med start igårkväll med valpkurs för Arthur. Liksom när Zac var valp och unghund, och senast med Noseworkkursen, så går på kurser jag genom Hundens Hus för Kicki Renlund, som är en helt makalöst bra person. Hon förstår hundar helt ut, tänker på samma sätt som jag och har bara snälla, positiva metoder att träna hundar. Valpkursen är bara en timme lång, vilket är fullt tillräckligt med tanke på hur trött Arthur var i slutet. Dels var det ju såååå många människor där man ville hälsa på, men framförallt var det såååå många valpar man ville leka med ;) Vi tränade på saker som sitt, vänta-varsågod, ligg, stå och inkallning. Arthur kunde ungefär hälften – sitt och vänta fungerar som det ska, men ligg har vi inte tränat, stå (stilla) är det tråkigaste som finns och när vi gjorde inkallningsövningen fick jag ett ”eh, är han väldigt självständig hemma?” som kommentar från Kicki, då han hellre kollade runt än kom till mig. Förhoppningsvis inser han vilken rolig person jag är i framtiden så att han vill komma vid inkallning.

Vi åkte hem, Arthur var så trött så han bara låg och tjöt i buren innan totaldäckade och sov hela vägen hem. Jag bar upp honom till lägenheten och han fortsatte i stort sett sova hela natten igenom.

Idag under morgonpromenaden, innan frukost till och med, hamnade vi i vår lilla skogsstråk där det finns massa timmerstockar och lite grövre pinnar man medvetet glömt efter röjning, vilket är utomordentligt ställe för ung, klättergalen valp. Zac visar hur man gör och Arthur apar mer än ivrigt efter.

Den här valpen är verkligen något extra! Minns inte att Zac ens var så här tokig i att klättra på grejer, utan det var något som snarare kom med tiden, men med Arthur så krävdes det bara att visa vad stubbar var så klättrar han genast upp på varenda en han ser nu! :D Att hoppa över pinnar är precis lika roligt och att balansera på stockar går hur bra som helst. Det ska verkligen bli spännande att börja agility med den här parveln!

Instagrambild (för jag har varken tid eller ork till att fixa riktiga kamerabilder just nu)

Efter frukost och vilande så var det dags för att åka till veterinären för tolvveckorssprutan. Egentligen blir han tolv veckor imorgon, men då vi ska iväg på playdate med en annan valp så finns det inte tid till sådant då. Efter nio år med en hund som tycker veterinären är detsamma som pesten (vilket inte är att klandra, med tanke på vilka hemskheter dessa nio år utsatt Zac för med benbrott, spruckna analsäckar, klokapselbrott, stukningar och kloamputation) var det riktigt ovant att nu ha en hund som var helt överlycklig att ha en massa människor som ville hälsa på honom och som han fick pussa på! Inte ens veterinären kunde man vara sur på fast hon stack en i nacken, utan man formligen kastade sig efter henne när hon sedan skulle gå, och trillade nästan av undersökningsbordet.

När vi ändå var där så passade vi på att smita in på Brukhundscentret som ligger på nedervåningen till veterinären, för att där spana in allt det goda och roliga, i form av godis och leksaker. Återigen, jag fick springa och plocka saker av Arthur då han ville ha med sig halva affären hem, medan jag med Zac alltid fått försöka tvinga honom att välja en leksak han ska få. Och när vi nu ändå var där inne så passade vi på att gå förbi Hööks, för att där få gosa och älska än fler människor, och dessutom bli bjuden på godis OCH få med sig leksaker hem. Den ni! En sådan dag går väl inte att toppa?

Jodå! För på eftermiddagen sedan följde vi med Milla och Bella ut i Jällaskogen. Eftersom mamma jobbade sent så hade jag ingen valpvakt och Arthur fick följa med, men bars större delen av sträckan eftersom den ändå var 3,5 km lång (vilket är mycket för en liten papillonvalp). Snyggare bilder därifrån kommer imorgon, som sagt, när jag orkat göra någonting med dem.

Milla fotade denna när vi försökte få alla tre på samma bild igen, vilket inte är det allra enklaste med tre dårar som bara vill springa. Modige Arthur är självklart så högt han bara kan komma, här är man minsann inte höjdrädd, inte!

Och med så mycket på en och samma dag var det skönt att slutligen komma hem, få i sig middag och sedan rejsa ut det allra sista av energin innan man totaldäckade i sängen, där han nu ligger och snusar vid mina fötter. Imorgon vankas det playdate med snuserflicka, och på lördag väntas Mellofest med inte bara massa människor, utan precis lika många hundar (åtminstone nästan). Söndag lär bli en helslappardag för oss båda ;)

En sista, avslutande bild på hur svårt det är att ens få två hundar att bli bra på en och samma bild.

….men Zac var så himla fin här (trots femton kilo skräp i pälsen) att den måste upp ändå för världen att se <3

Scarftuggande

Video Posted on Updated on

En liten video hann man ju med att ta också under besöket hos valparna. Passade på medan Arthur lekte i mitt knä och bröderna snosade i sin korg ;)

Arthur!

Posted on Updated on

Glimmerns Sinatra

Den här bloggen är inte så gammal, men hemsidan blir nio år i maj och hade min blogg från hemsidans början varit kvar, hade man tidigt kunna läsa om mina storslagna planer och framtidsförhoppningar. Redan innan jag skaffade Zac så var min stora dröm, den där inre bilden man har av sin framtid, att leva i en familj med flera hundar. Under åren som gått har dessa drömmar stött på hinder – tid, pengar, tillfälle.

Nu har jag påbörjat min sista termin på min utbildning, som ger mig garanterat jobb när jag är klar, och min framtidsbild har utökats till inte bara ha flera hundar, utan även att få arbeta med hundar inom mitt område i vården. Att arbeta med vårdhund är ett av mina främsta mål och mitt största driv just nu.

Således fick jag både tid, sparat pengar och har utmärkt tillfälle att äntligen – efter alla dessa långa år – skaffa valp! :D Vem det blev ser ni på bilderna. Det är en underbar liten papillonherre från Glimmerns Kennel, i Södertälje. I fredags blev valparna fem veckor gamla och igår kunde jag äntligen åka och hälsa på dem.

Så, den lille herren Glimmerns Sinatra kommer att komma hem hit och bli del av min familj om tre veckor. Här hemma kommer han att heta Arthur och han har varit sjukt efterlängtad i flera år, om man nu vill se det på det sättet.

Hur Zac kommer att reagera på tillskottet vet jag inte. Han kommer bli svartsjuk, definitivt – här har vi en herre som blir svartsjuk bara man satt och tittade på ett akvarium med alla fiskar – men samtidigt kommer det bli så oerhört bra för honom att få en hundkompis. Zac älskar att leka och han älskar att vara med andra hundar. Under dessa år som Milla haft Bella har han verkligen levt upp, då de spenderat varje dag tillsammans, och Zac har blivit nästan en helt annan hund.

Så, jag förväntar mig att det kommer bli lite knepigt i början (no shit, Sherlock), men så snart Zac inser att den lilla nypande fluffbullen är en potentiell lekkamrat så kommer de bli superbästisar på en gång. Det är jag nästan övertygad om! :D

Det kommer bli mycket mer prat om Arthur i sinom tid, så vi avslutar hela alltihopa med massa valpbilder på sötaste valpen <3

Rödfärgad och minst i kullen, men först att ställa upp ett öra <3

Fingrar är en utsökt delikatess för valptänder :D

Gosigaste lilla killen. Sååå svååårt att inte bli helt förälskad i honom! <3 (Tur att jag inte behövde försöka att inte bli kär)

En sista bild på lilla fluffbullsfjärilen <3