puppy adventures

Valpkurs, vaccinering och vromenad

Posted on Updated on

Skogspromenad med tillhörande vardagsagility (eller dogparkour som det tydligen heter nu för tiden).

Det har varit ett par hektiska dygn, med start igårkväll med valpkurs för Arthur. Liksom när Zac var valp och unghund, och senast med Noseworkkursen, så går på kurser jag genom Hundens Hus för Kicki Renlund, som är en helt makalöst bra person. Hon förstår hundar helt ut, tänker på samma sätt som jag och har bara snälla, positiva metoder att träna hundar. Valpkursen är bara en timme lång, vilket är fullt tillräckligt med tanke på hur trött Arthur var i slutet. Dels var det ju såååå många människor där man ville hälsa på, men framförallt var det såååå många valpar man ville leka med ;) Vi tränade på saker som sitt, vänta-varsågod, ligg, stå och inkallning. Arthur kunde ungefär hälften – sitt och vänta fungerar som det ska, men ligg har vi inte tränat, stå (stilla) är det tråkigaste som finns och när vi gjorde inkallningsövningen fick jag ett ”eh, är han väldigt självständig hemma?” som kommentar från Kicki, då han hellre kollade runt än kom till mig. Förhoppningsvis inser han vilken rolig person jag är i framtiden så att han vill komma vid inkallning.

Vi åkte hem, Arthur var så trött så han bara låg och tjöt i buren innan totaldäckade och sov hela vägen hem. Jag bar upp honom till lägenheten och han fortsatte i stort sett sova hela natten igenom.

Idag under morgonpromenaden, innan frukost till och med, hamnade vi i vår lilla skogsstråk där det finns massa timmerstockar och lite grövre pinnar man medvetet glömt efter röjning, vilket är utomordentligt ställe för ung, klättergalen valp. Zac visar hur man gör och Arthur apar mer än ivrigt efter.

Den här valpen är verkligen något extra! Minns inte att Zac ens var så här tokig i att klättra på grejer, utan det var något som snarare kom med tiden, men med Arthur så krävdes det bara att visa vad stubbar var så klättrar han genast upp på varenda en han ser nu! :D Att hoppa över pinnar är precis lika roligt och att balansera på stockar går hur bra som helst. Det ska verkligen bli spännande att börja agility med den här parveln!

Instagrambild (för jag har varken tid eller ork till att fixa riktiga kamerabilder just nu)

Efter frukost och vilande så var det dags för att åka till veterinären för tolvveckorssprutan. Egentligen blir han tolv veckor imorgon, men då vi ska iväg på playdate med en annan valp så finns det inte tid till sådant då. Efter nio år med en hund som tycker veterinären är detsamma som pesten (vilket inte är att klandra, med tanke på vilka hemskheter dessa nio år utsatt Zac för med benbrott, spruckna analsäckar, klokapselbrott, stukningar och kloamputation) var det riktigt ovant att nu ha en hund som var helt överlycklig att ha en massa människor som ville hälsa på honom och som han fick pussa på! Inte ens veterinären kunde man vara sur på fast hon stack en i nacken, utan man formligen kastade sig efter henne när hon sedan skulle gå, och trillade nästan av undersökningsbordet.

När vi ändå var där så passade vi på att smita in på Brukhundscentret som ligger på nedervåningen till veterinären, för att där spana in allt det goda och roliga, i form av godis och leksaker. Återigen, jag fick springa och plocka saker av Arthur då han ville ha med sig halva affären hem, medan jag med Zac alltid fått försöka tvinga honom att välja en leksak han ska få. Och när vi nu ändå var där inne så passade vi på att gå förbi Hööks, för att där få gosa och älska än fler människor, och dessutom bli bjuden på godis OCH få med sig leksaker hem. Den ni! En sådan dag går väl inte att toppa?

Jodå! För på eftermiddagen sedan följde vi med Milla och Bella ut i Jällaskogen. Eftersom mamma jobbade sent så hade jag ingen valpvakt och Arthur fick följa med, men bars större delen av sträckan eftersom den ändå var 3,5 km lång (vilket är mycket för en liten papillonvalp). Snyggare bilder därifrån kommer imorgon, som sagt, när jag orkat göra någonting med dem.

Milla fotade denna när vi försökte få alla tre på samma bild igen, vilket inte är det allra enklaste med tre dårar som bara vill springa. Modige Arthur är självklart så högt han bara kan komma, här är man minsann inte höjdrädd, inte!

Och med så mycket på en och samma dag var det skönt att slutligen komma hem, få i sig middag och sedan rejsa ut det allra sista av energin innan man totaldäckade i sängen, där han nu ligger och snusar vid mina fötter. Imorgon vankas det playdate med snuserflicka, och på lördag väntas Mellofest med inte bara massa människor, utan precis lika många hundar (åtminstone nästan). Söndag lär bli en helslappardag för oss båda ;)

En sista, avslutande bild på hur svårt det är att ens få två hundar att bli bra på en och samma bild.

….men Zac var så himla fin här (trots femton kilo skräp i pälsen) att den måste upp ändå för världen att se <3