träningshjälpmedel

Min nya bästa vän

Posted on Updated on

Så här är det, va’ – Zac drar inte i koppel. Han brukade göra det, en gång i tiden, och promenadsträckor som vanligtvis tog femton minuter tog istället fyrtiofem minuter att ta sig igenom, för jag tränade honom varje dag att inte dra. Något måste jag ha gjort bra, för än idag kan vi knalla promenad utan att han ligger flåsande i andra änden av kopplet (att gå den korta biten till bilen eller behöva vara kopplad i skogen är däremot helt omöjliga situationer att inte dra i, säger ju sig självt, ahem).

Han drar inte, så mycket är säkert.

Han rycker.

Så där att han travar till änden av kopplet och ligger där så att han känner att han inte kommer längre, och nosar och pinkar och inspekterar grässtrån och stirrar skeptiskt på löv, allt som hundar nu gör ute på promenaderna. Men, så kommer det en fläck eller ett löv eller ett grässtrå som är så där preciiiis utanför hans räckvidd.

Och då satsar han. Och rycker till.

På grund av detta så har jag fått muskelknutor i nacke och rygg, för antingen är jag ute med Zac som gör dessa störtdyk för att inte missa allt det sniffgoda, eller så är jag ute med honom och Bella och då ligger de båda på i koppel och med en sammanlagd vikt på 45 kilogram så omvandlas det till ganska så stor kraft när de båda kastar sig fram till samma fläck. Dessa muskelknutor har orsakat mig huvudvärk allt för länge nu, och uppenbarligen också bästa vännen (Bellas ägare), för en dag när jag skulle hämta min ena bästa vän som varit hos min andra bästa vän, hade jag fått en tredje bästa vän som gåva. Nämligen en sådan här finurlig grej:

! ! ! :D

Det är en elastisk förlängning som sitter mellan selen och kopplet, och ohmygodyouguys, vilken helgalen skillnad en sådan liten pryl gör! Zac kan göra sina små störtdyk och det känns knappt i armen och säkerligen minskar också stötarna i hans rygg och kropp av dessa egenheter han har för sig.

Den är f e n o m e n a l!

Som om den inte vore klockren vid promenader så fungerar den än bättre när vi cyklar, då jag kan ha händerna på styret och Zac kan sätta av utan det där rycket som också stöter till styret och får en att fara helt åt fanderns.

Om jag inte vore så fantismatiskt förtjust i mitt läderkoppel hade jag köpt ett helt koppel i resår, men samtidigt räcker denna mer än väl då jag samtidigt behöver den där bromsen när han får för sig att han har åsikter och hoppar fram och skäller på saker eller dyker ned i buskar efter grillade kycklingvingar som folk kastat över axeln i vårdslös, sluskaktig manér (ärligt talat, jag är så less på att höra det där knastrande ljudet av grillade kycklingben i käkarna av min hund, och oron att man ska få en perforerad hundtarm av eländet).

Bilden är lånad från Amazon och jag kan inte garantera dess kvalité. Min är åtminstone rejäl och stadig och riktigt tuff, men köpt i lokalbutik här i Uppsala B-)