Zac

Tips och trix att få ut så mycket godis som möjligt, en guide av Zac

Posted on Updated on

Här följer en kort redogörelse av en av huvudpersonerna i denna blogg.

”För nio år sedan kom ett litet, litet knyte till världen. Minst i kullen, men först på benen att ställa till med otyg och otingad fram till dess en tjugoårig tjej från Uppsala kastade sig över honom. Det lilla knytet var jag, så med nio år i bagaget kan ni förstå vidden av min erfarenhet i dessa särskilda spörsmål.

Vad ni främst behöver veta är att jag älskar godis. Jag älskar allt som går att äta. Förut ratade jag det mesta, men nu har jag insett att allt, till och med isbergssallad, broccoli och råa morötter, är så in i bombens gott. Tyvärr så räcker ju maten inte särskilt långt som jag får, utan den tar slut ganska snabbt. Jag är säker på att det finns fler hundkamrater där ute som känner igen sig i detta tragiska scenario, och därför tänkte jag dra upp lite exempel på hur man som gatusmart byracka på snart nio år fyllda, kan lura till sig mer godis eller mer mat. Så lyss opp!

För det första – bor du tillsammans med mer än en människa, spela ut dem mot varandra. I synnerhet om den ena börjar sitt jobb tidigare än den andra. Då går du till den som vaknar först och ser så utmärglad och hungrig ut att den ger dig frukost. När frukosten är uppäten kan du gå och lägga dig igen, för det är ingen idé att tigga till sig mer – de har så bråttom till jobbet att de inte ens hinner ut med en. Nej, då går du och lägger dig och sover ett slag, tills person nummer två vaknar. Nu gäller det att inte verka för mätt (hah! Som om det vore ett problem?) och följa efter personen i hälarna, och sedan slå på den tomma matskålen och se lika utmärglad ut som tidigare. Ibland verkar personerna kunna ha kommunicerat sinsemellan utan att jag hört det, för det händer tyvärr att det här tricket inte fungerar – men, om det blivit brist i deras kommunikation kan du vara säker på att du får en till frukost serverad! Katching!

För det andra – får du ett tuggben någon gång eller något som är ämnat just dig, det vill säga, inget som någon annan kommer äta upp för dig, så har jag ännu ett smaskigt trick att ta till. Ta tacksamt emot vad du nu än får, säg, ett grisöra. Bär detta utom synhåll för de övriga, liksom du var till att äta upp det. Vänta ett par sekunder, lämna det bakom dig (detta är lugnt, om du inte råkar ha kompiskonkurrens hemma, för mig händer det bara ibland att jag blir av med saker till Bella) och gå tillbaka till personen. Nu kommer de tro att du ätit upp din sak (reds. anm. Nej, det tror vi aldrig, man kan inte äta upp ett tuggben/grisöra på ett par sekunder) och då kan du tigga till dig något som de kanske äter, kanten på en bit macka eller lite sallad eller vad de nu själva tuggar på. När du sedan ser att de ätit upp och det finns ingenting kvar de kan bjuda på, så kan du återvända till det du gömde undan. Tada! Win-win, för mig då.

En tredje grej fungerar kanske inte för alla, men det fungerar för mig. När jag var yngre (och fortfarande ibland) så kunde jag tycka att vissa människor var läskiga. Och eftersom allt läskigt måste konfronteras, så att det blir varse att det är läskigt och det borde sluta vara läskigt, så skällde jag helt enkelt ut dem. För att sätta dem på plats. Detta uppskattade inte matte, som började be mig att säga till innan jag började skälla. Ja, så snart jag såg det som var läskigt eller udda skulle jag säga till henne. Då fick jag godis. Idag är det inte särskilt mycket som är läskigt, men vet jag att matte har godis i fickan och om jag är lite extra hungrig, så kan jag använda mitt supersnille och skälla ett par gånger på folk, bara för att få godis vid nästa möte när jag inte gör det. Eller så kan jag låtsas bli rädd av andra grejer som egentligen inte är läskigt alls. Briljant, eller hur? Sådant krävs det ett supersnille till.

I samma veva kan jag tipsa om att hoppa upp på saker – matte älskar när jag balanserar på grejer, och det brukar vara ett smidigt och enkelt sätt att få en godisbit.

Eller när man träffar andra hundar! Vissa tycker jag är asläskiga, och de måste jag ju skrika på så att de förstår att de ska hålla sig på sin sida. Andra måste jag ropa på, så att matte förstår att jag vill hälsa och så att de ser mig (för de är så himla söta, så vill ju inte råka gå förbi utan att få säga hej). Vissa bryr jag mig inte om, men det är här det smarta kommer in. Om du skäller på en annan hund, det behöver inte ens vara med känsla, och får din matte att be att man ska vara tyst, så får du godis på det sättet med. Förstå hur smidigt! Bara att gruffa lite, vare sig du bryr dig om den andra hunden eller inte, så får man godis – hur enkelt som helst!

En annan och den sista grejen som jag tycker fungerar absolut bäst, det är när personerna sitter vid matbordet och äter middag. Man själv har ju redan ätit upp sin, för det går ju så snabbt, och sen ska man bara sitta där och stirra på dem medan de äter. Jag har märkt att det inte är någon idé att börja be om allmosor förrän de börjar skrapa besticken mot tallrikarna, så till dess brukar jag ligga bredvid och inte märkas. Men så snart de ätit upp så är jag där! Sittande vid sidan av bordet. Ibland så får jag bara för att jag är så hejdundrans söt (kan ju vem som helst se), men emellanåt krävs det lite mer sinnesrikedom. Jag tänker nu inte avslöja hur mina tankar går när jag väljer ut mina offer, men har du tur så har du en stor lägenhet eller hus som du kan hitta massa saker i. Ta något du kan bära eller släpa, och så bär du det till matbordet. Om du har tur har du tagit något som du inte får, och då vill de genast ha tillbaka saken. Sätt dig då en bit bort och låtsas som att du inte begriper vad de pratar om, till dess de blir så frustrerade att de tar upp en matbit eller något att betala med, varpå du kan lämna över grejen (lugn bara, det finns mycket mer i lägenheten du kan hämta!).

Om det skulle vara så att de inte går på dina knipsluga knep (vilket händer även den bäste, nämligen mig, tro mig) så skit i att bära sakerna till dem. Du kan för all del gå in och visa vad du har,  men om de inte bryr sig så ta med dig saken in i nästa rum och de kommer snart ropa på dig. Denna effekt blir extra stor om du har ett förflutet i att ha sönder saker, förstås.

Det var mina superbriljanta tips och tricks för alla godissugna hundar där ute i cybervärlden! Håll till godo!”

– Mr Zac-Zacharia-Zac-A-Roo, a.k.a herr Bus, numera erkänd som Grisen

Att balansera på saker utomhus är också det ett ypperligt tillfälle att både ha skoj och få godis på samma gång!