Allmänt

Då var nyår förbi…

Posted on Updated on

…med alfapet och snarkande vovve.


Vad gjorde ni under nyår? Här satt jag och mamma på hennes säng, med en påse chips och ranchdip, och spelade alfapet medan Zac snarkade mellan mina ben och spelbrädet. Det var inte helt fel, ska ni veta.

Men det gamla året, hemska 2011, slutade inte utan en riktig skräll. Tidigare under dagen hade jag varit ute med Zac, för att passa på medan det lilla ljuset som dagar erbjuder skulle hålla alla fyrverkerister från att slösa sina dyra fyrverkerier (då de ändå inte syns på dagen, kan man tycka. Åtminstone resonerar jag på det sättet). Eftersom jag inte önskat gå längre promenader när det pangat ute så tog vi oss en sväng förbi en skolgård som är nära oss och som dessutom är inhägnad. Så om han skulle få för sig att sticka så drar han inte totalt.

Lite för överbeskyddande skulle det visa sig, då Zac verkligen gjort sig förtjänt av den där 3:an på MH:t. Vi hade med oss hans fina, lila Wubba Kong och lekte med den, och medan det pangade kring oss hade han bara intresse för att leka. Härligt!

Mindre härligt var förvisso att se honom någon timme senare, då han blåvägrade ställa sig upp på bakbenen, sätta sig ned eller ens lägga sig på golvet. Direktpanik, så klart. Ingen som helst indikation på att han hade ont dock; han markerade inte på något ben, hur mycket jag än klämde och varken på böjning eller sträckning. Han slickade sig inte om munnen, var inte låg, rörde sig tämligen obehindrat (men det syntes att han var stel).

Efter att ha rådfrågat kompisar och forum som trodde vi samtliga att det varit en sträckning i ryggen. Var ju årets första kalla dag, egentligen, med några minusgrader (yeah, wow), och så fick han leka lite extra med kongen än vad han vanligtvis brukar, då jag ville hålla hans tankar från fyrverkerierna. Så ja, allt är nog mitt fel. Som vanligt där.

Det har varit strikta koppelpromenader med inget spring i alla fall, och redan igår satte han sig självmant att vänta på maten. Idag kan man inte tro honom ha haft ont alls, såsom han rör sig, så i vanlig ordning blir det istället att jaga efter honom och försöka dämpa honom.

Imorgon ska vi ta en lite längre promenad var det tänkt. Lite av ett nyårslöfte, kombinerat med att fiskoljan är två slurkar från att vara helt slut. Ska passa på att titta efter en trimsax (för hans öron och mage) och eventuellt tandskrapa. Har tänkt börja borsta tänderna på honom igen, men då det bara förebygger tandsten är det ju smart att skrapa bort det lilla han redan har.

Annars hoppas jag att ni alla haft ett riktigt fint nyår och att fyrverkerigalningarna inte förstört för varken tvåbeningar eller fyrbeningar :D

Grått nytt hår på er!

Posted on

Uttern och jag önskar er alla ett riktigt härligt gott nytt år! Med hopp och önskningar om att 2012 bringar mer glädje och välmående och välbringande till alla och envar :D

Ja, sisådär en utmaning, ni vet

Posted on

Så blev man till att bli utmanad av Sarah med skönaste bergern Combat.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Måste jag ju först och främst minnas hur gammal jag var för tio år sedan. Femton ååår… Året var… 2001… Hm. Jag gjorde nog ingenting. Uthärdade nian med daglig panikångest och blev mästare på ursäkter för att slippa våndas i skolan. Oh, joyful days.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Då jobbade jag på caféet och hade så abnormt roligt med alla arbetskompisar. Kom hem varje dag med magont av skrattande och glad av alla människor man träffade.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
– Center.
– Popcorn.
–  Ehm… Äter inte så mycket annat snacks. Chokladmunkar, räknas det? Har precis börjat gilla chokladmunkar efter att inte ha klarat av att ta i en munk ens en gång.
– Pringles går också bra.
– Ostbågar med.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
(Förutom alla barnvisor och sommarvisor och julvisor och musikallåtar då, antar jag.)
– Adele – Set Fire to the Rain.
– Sofia Källgren – Flickan och Kråkan.
– Imperiet – Balladen om Briggen Blue Bird.
– 30 Seconds to Mars – Hurricane (egentligen alla 30STM-låtar)
– Breaking Benjamin – Breath (egentligen alla Breaking B-låtar)

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
– Betala av CSN-skulden.
– Ge min kära mor en hel skopa pengar.
– Köpa mig en härlig lägenhet någonstans där jag vill bo.
– Köpa mig den kamerautrustning jag aldrig någonsin kommer ha råd med.
– Invest wisely.

6) FEM DÅLIGA VANOR:
– Har svårt att gå och lägga mig (det finns för mycket roligt att göra!).
– ”Ska bara”. Svårt att komma till skott.
– Rapar :D
– Öhm…
– Jag tycker inte jag har så dåliga vanor faktiskt.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
– Åka på äventyr med hund och familj och vänner.
– Jag gillar att skriva, läsa, rita och fota.
– Jag gillar att dra mig i sängen.
– Jag gillar att lägga mig bredvid min hund, borra ansiktet i hans päls och ligga och andas hans dofter och lyssna på när han andas och bara känna att vi har varandra.
– Jag gillar att göra saker åt andra. Hänsyn är så fantastiskt underskattat.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
– Rosa. Rosa saker.
– Jag skulle aldrig köpa kläder till min hund (regntäcke och overall räknas inte dit, då det har en praktisk funktion).
– Saker som är dyrare än vad de rimligtvis borde vara.
– Knark, sprit och cigaretter.
–  Kjol och klänning och kroppsstrumpa :3

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
– Rutger (kameran).
– Ritplattan.
– PS3:an.
– Zac (räknas han som leksak? Leker absolut mest med honom i alla fall).
– …och så datorn då.

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Jag har inte varit särskilt aktuell på hemsidan på länge och har tappat rutinen med att läsa andras bloggar, så jag hoppar nog över denna x) Kompenserar med en bild istället:

Från oss två, till er alla…

Posted on Updated on

…en riktigt skön och härlig jul (med tillhörande efterdagar).

Det blev något galet fel med min wordpress – efter att ha blivit bombarderad med spamkommentarer fixade jag granskning av kommentarer innan de blir godkända och således har jag alltid fått ett mail för att godkänna kommentarer när de skrivs. Efter mina senaste två inlägg fick jag aldrig några sådana mail och blev idag uppmärksammad om saken av kompisen Ninni. Efter en snabb raid av Gmail och en ond glans mot Skräppostmappen visade det sig att alla mail slunkit ned där.

…så här har jag suttit och tänkt att jag retat upp hela Internet till att ignorera mig efter mitt förra inlägg. Så galet det kan bli!

Hoppas ni alla har haft det en helt makalöst fantastisk och fin jul! Här har det varit lugnt och stilla och snudd på tråkig. Ingen julkänsla, ingen bror, ingen snö, inget ingenting. Zac fick ett grisöra, en liten dentastix och en Wubba kong i julklapp varav han öppnade alla helt själv (och plockade klapparna från högen dessutom).

Idag, juldagen, har det varit lugnt. Vi var ute och gick en ordentlig långpromenad där herrn fick sträcka ut sig ordentligt, leka med nya leksaken och springa upp och ned för backar. Det uppskattades! Duschen efteråt uppskattades desto mindre, men han är en hjälte i lurvförpackning för han uthärdade duschtortyren helt stoiskt. Efter det har vi tvåbeningar lekt med våra nya leksaker, varav det ena var ett Wii Fit Plus som mor fick i julklapp av oss snorungar. Och så tråkig – eller intetsägande, eller kanske till och med skön? – har vår söndag varit :D

That’s about it!

Danbo är snäll och hjälper till att peka ut Zacs (tidningsinslagna) julklapp bland alla andras ;D

Fröken dubbelmoral…

Posted on

…det är jag, det.

Jag har alltid varit emot flexikoppel, och jag är det ännu. Jag har på hundra möten kanske träffat som mest två som hade hundar som kunde uppträda i flexikoppel. Än idag är jag otroligt skeptisk mot folk som använder flexikoppel. Varför? För jag använder flexikoppel, vilket gjort mig än mer skeptisk mot det.

Jag vill inte låta som om jag på något sätt står över allt annat eller att Zac är så pass perfekt så att han är ett godtagbart undantag. Vi tar det från början:

Sedan Zac var mycket liten har vi tränat inkallning och att gå lös. Detta har vi gjort i så många olika miljöer som möjligt, för att ha så många olika störningar som går. Och, vi har alltid gjort det i långlina. Detta för att han aldrig ska få chans till självbelöning och för att minska risken för eventuella skador, om det vore så att instinkter skulle grabba tag i honom och kasta honom rakt ut i en trafikerad väg. Det är det inte värt.

Jag använde långlina i samtliga miljöer (med undantag för inne i stan) och i takt med att inkallningarna blev allt säkrare så kunde jag snart varva långlina med att gå helt lös. Jag ser inkallning som en färskvara – det är något man hela tiden måste träna på, annars blir den gammal och overksam – och ett säkert inkallande är det enda kravet jag har för att Zac ska få gå lös. Detta vet han om, det är jag säker på, och därför vet han också att så länge han kommer när jag ropar får han fortsätta gå lös. För den sakens skull gör jag inte inkallningar till ett tvång, utan jag försöker fortfarande göra inkallningarna till något spännande – han ska komma till mig för att han förväntar sig något skoj.

Så, förra vintern bestämde jag mig för att pröva flexikoppel. Detta efter att vår långlina blivit både stel och otymplig av alla de trettio minusgraderna som var, och för att jag var trött på att hela tiden behöva ha båda händerna upptagna på promenaderna; i stan kan man inte låta dem femton meter långlinan löpa som man kan göra när man går i skogen, för man har gångtrafikanter och cyklister efter sig som inte ska behöva hoppa och studsa och akta sig för min långlina. Därför var långlinan slak, men den del som blev över hopvirad i ena handen.

Jag köpte ett billigt flexikoppel på Biltema, för jag ville helst inte slösa mer än femtio spänn på något jag mycket väl kunde kasta i soporna redan nästa dag. På kvällen testade vi flexikoppel, och jag blev fullständigt skräckslagen.

Flexikoppel inger föraren med en något otroligt falsk säkerhet. Istället för att ha en hund som far fram och tillbaka över gångvägen på en radie av två meter från föraren, har man en hund som plötsligt har en femton meter radie att röra sig på. Det är en diameter på trettio meter, vet ni. Zac, som jag tränat så mycket på att gå lös och i långlina, for runt, lycklig och överexalterad över friheten – och jag kände för första gången på många år att jag inte hade någon kontroll alls. För dosan i min hand sade att ”den här hunden är kopplad”, men min hund betedde sig som om han vore lös och mitt öga såg att han var lös.

I den stunden, och fortfarande, började jag nästan hata flexikoppel ännu mer. För om jag, som ändå har en hund som kommer på inkallning och som jag har koll på, känner mig rådvill med flexikoppel – vad gör inte då gamla tant Gerda med sin lilla krabat Nils, eller herr Sture med den tvära taxen Carl, eller varför inte Tommy med den starka rottisen Bullen, eller snälla Märta med den översociala golden Smulan?

Från det att en hund fått nys på något och stuckit iväg, till dess att föraren reagerar och får tummen att hitta stoppknappen, kan många meter redan ha tillryggalagts och stor skada redan skett. Därför gillar jag inte flexikoppel.

Och därför är jag fröken Dubbelmoral, för jag använder flexikoppel.

Men jag vill som sagt inte påstå att jag är perfekt eller att min hund står över samhällets regler. Däremot vill jag ändå säga att jag gör en fundamental skillnad när jag går med min hund i flexikoppel. För jag använder det inte som ett koppel. När min hund går i flexikoppel, då är han lös. I mina ögon är han lös, med viss säkerhetsmarginal. Jag går inte och lyssnar på musik när jag har min hund i flexikoppel, för jag går inte och lyssnar på musik när han är lös. Jag använder inte flexikoppel när jag går med kompisar och absolut inte när jag går med kompisar och deras hundar, skaderisken är alldeles för stor. Jag använder inte flexikoppel i stan, för jag har honom inte i lös i stan.

Men när jag och Zac är ute och går, här, kring oss, och jag vill ha den där ynka procenten av säkerhet som man saknar när hunden är helt lös och som man vill ha när man går med trafikerade vägar tio meter bredvid, då använder jag flexikoppel.

Och när jag använder flexikoppel, då ser det ut så här:

Jag vill också poängtera att jag aldrig någonsin skulle använda flexikoppel om inte min hund kunde fyra väldigt viktiga regler. Dessa är att han kan stanna när jag ber honom – jag använder aldrig stoppknappen, när en hund är helt lös finns ingen stoppknapp. Han kan passera andra hundar utan att jag ska behöva låsa kopplet. Han kan två oerhört viktiga kommandon – rätt sida och andra sidan. Rätt sida betyder att han ska gå på vänster sida av gångvägen eller vägen eller stigen eller vid en korsning svänga till vänster (vi använder samma kommando när vi cyklar, nämligen). Andra sidan betyder att han ska gå på höger sida av gångvägen eller vägen eller stigen eller vid en korsning svänga till höger. Jag kan alltså styra var han ska gå även om han är femton meter ifrån mig.

Zac är tränad att alltid gå på vänster sida, oavsett om han är en meter ifrån mig eller hundra meter ifrån mig. Och han får inte kasta sig över till andra sidan. Vare sig han är i koppel, flexikoppel eller lös. Det går inte att ha en sådan hund när man bor inne i stan. Jag vill inte ha min hund påkörd av cyklister eller mopeder, och jag är säker på att cyklister och mopedister inte vill köra på min hund heller.

Utan dessa regler och utan det här förhållandesättet till flexikoppel hade jag alltså aldrig använt flexikoppel. För jag hatar verkligen flexikoppel när det används som flexikoppel. För jag, liksom många, många andra, är spyless på hundar som hinner hela vägen fram till oss innan hundföraren hinner trycka på stoppknappen.

Så därför är jag, med skam och genans, fröken Dubbelmoral. Trevligt att råkas!