När livet stukats…

Posted on

…och man trillar upp och ned. Det är lite så det är just nu. Tumult, är väl ett passande ord som jag kan använda mig av. Det är stökigt. Mycket som händer och väldigt litet av det är enskilt positivt. Men jag vet vad som måste göras, vilket är en fördel och en enorm hjälp.

Det är bara att linda om det stukade livet, sakta börja stödja sig på det igen och hoppas att det hellre bär än brister. Tur då att man har sin bäste, fyrbente vän som låter en somna med ansiktet grävt i rumpan på honom och som väcker en med sin nätta tyngd av femton kilo över bröstkorgen på mornarna. Det, om något, är väl äkta vänskap? ;D

2 thoughts on “När livet stukats…

    Emma said:
    15 november 2011 at 18:27

    Ja, vad skulle man göra utan hundarna?! :)

    HumleSpunk said:
    15 november 2011 at 17:25

    Hoppas allt reder upp sig, tråkigheter är aldrig roligt. Och när livspusslet virvlar som mest och alla bitar ligger huller om buller, så är det skönt att grabba tag i fyrbenings-pälsen och bara lukta lite. Och krama. Förstår precis vad du menar.

Comments are closed.