När man talar om trollen…

Posted on Updated on

…så får man ett brev på posten? Nej, igår nämnde jag ordet kontroll. Jag tror att, precis som människor (och konstigt vore det väl annars), vill också hundar ha åtminstone känslan av kontroll. Genom att Zac själv kan kontrollera det ljud som i början gjorde honom illa till mods, försvann snart obehaget för ljudet helt och hållet. Samma sak gäller för hundmöten – tidigare har Zac behövt säga åt mötande hundar att de ska hålla sig på sin kant, för det har gett honom viss kontroll av situationen. Kom inte närmare, tack så mycket. Det var först när jag lyckades övertala honom att inte alla mötande hundar är bergerslukande monster och att genom att stämma av med mig (genom skvallerträning) upptäcka att jag hade precis lika mycket kontroll. Han lärde sig kontrollera situationen genom att dela den med mig.

Och lustigt nog fick jag ett mail idag från foderbilen.se där de bland annat visade upp en artikel av Anders Hallgren. Som vanligt kan jag tycka att formuleringen är lite sned (för vad gäller hundmänniskor måste man uttrycka sig exakt och precist och inte använda sig av fel ord eller lämna påståenden öppna för tolkningar om man vill ha ursprungstanken klar och inte avvika på sidospår), men mycket av det han skriver håller jag med om.

Zac kan gå vid min sida med slakt koppel. Inga problem. Det ser kanske snyggt ut. Det ser ut som om jag har kontroll på min hund. Men han gör det inte med glädje. Huvudet hänger tungt, öronen hänger tungt, svansen vispar håglöst fram och tillbaka. Jättekul. Whopdido. Rakt fram bara? Varför inte. Asfalt är alltid roligt att gå på.

Nej, för mig syns kontrollen femton kilohekto bättre om hunden hoppar och studsar, står och nosar, far omkring som ett galet yrväder i kopplet – men ändå lyssnar på matte eller husse när denne ber om fotgående, och med glädje och vakenhet faller in vid sin ägares sida. Utan ryck i koppel. Utan tvång. För att hunden vill. För att hunden vet att går man fint ett par, femtio meter får man snart hoppa och skutta och nosa och yra igen. För att hunden får känna att det är ett val den själv gör.

Och hela tiden påminns jag om den text jag läste, någonstans, någon gång, i någon tidning jag inte längre minns (och om det är någon som har bättre minne än jag, var god uppdatera minnesbasen här). Man kan i stort göra en grovfördelning mellan hundägare. De som skaffar hund för sällskap och därmed inte eftersträvar större kontroll – och de som skaffar hund enkom för att känna det där kontrollbehovet. För jag håller med, det finns ingen känsla så total som när man visslar lågt och hunden vänder på en femöring, eller man kommenderar runt den som en militärofficer och den lyder ens minsta vink. Människor älskar kontroll. Det gör hundar med.

Jag befinner mig någonstans mittemellan, har jag märkt. Jag har exakt så god kontroll på min hund att han kan leva livet. Enda anledningen han kommer på inkallning är för att det är det enda kravet jag har för att han ska kunna springa lös och tömma sina enorma energireserver. Sedan, om han ligger längst ut i kopplet åt ena eller andra hållet, om han studsar upp och ned eller propellerar svansen när vi träffar andra hundar, om det tar en halvtimme för oss att gå en sträcka som vanligtvis tar en kvart för att han ska nosa på vartenda litet löv som kunnat vändas överkant under natten… Må så vara.

Vi promenerar för hans skull. Jag har bara ynnesten av att få följa med.

Min jättelydiga olydiga hundknast.

5 thoughts on “När man talar om trollen…

    Ninni Österholm said:
    20 november 2011 at 17:27

    Haha, jag fullständigt älskar den där bilden :D

    Fanny responded:
    10 november 2011 at 22:40

    Haha, nej det är jag som fotar en larv och en kompis tyckte det såg fasligt roligt ut ;D

    Emma said:
    10 november 2011 at 18:46

    Vad bra skrivet! :)

    Melinda said:
    10 november 2011 at 15:33

    Hahaha, bilden! Är det Johanna? ;)

    Helga Rosengren said:
    10 november 2011 at 13:32

    Återigen en alldeles underbar text! Jag ska tipsa om din sida till en kompis jag har, som nyligen flyttat ihop med Shira, en belgisk vallhund. De fullkomligt avgudar varandra! <3

Comments are closed.